Update

Hej! Jag ville säga att jag är på gång att börja skriva mer. Jag har precis landat i Örebro igen och skolan har rullat igång. Jag har dessutom köpt en ny dator, vilket var helt nödvändigt! Jag ska försöka fixa bloggen lite och får se om jag kommer vara kvar på denna adressen eller om jag byter bloggplattform. Hur som helst så kommer jag uppdatera det i  bloggen om det blir fallet. Jag ser fram emot hösten, att skriva mer och hoppas kunna inspirera mer! Stay tuned!

Allmänt | | Kommentera |

I'm not gonna lie

Jag är medveten om att resan mot att verkligen tycka om sig själv helhjärtat är en lång process, som går framåt ibland men också bakåt. Man faller, kommer på fötter och strävar framåt, och sedan faller man igen. Man kan bestämma sig för att bara börja tycka om sig själv, men det är egentligen bara början på resan. På senaste tiden har jag hamnat i en period där jag börjat tvivla på mig själv igen. Jag lägger märke till destruktiva mönster i mina tankebanor när jag kommer tillbaka till vissa ställen i mitt liv som påminner mig om det som dragit mig nedåt. Något som däremot är bra är att man får stanna upp och reflektera över vad dessa saker är. Vad är det som gör att jag känner mig sämre igen? Det kan vara både miljön och människorna runt omkring en. Jag märker genast att allt detta kommer upp till ytan när jag kommer hem till min hemort och stannar där för länge, av olika anledningar. 
 
Det gäller att hitta sina energitjuvar och kunna välja att lägga energi på det som får en att må bra och bli stärkt igen. Jag vägrar hamna där jag en gång varit. Min resa har tagit flera år och jag vet att det kommer krävas en del tid för mig att bearbeta vissa saker, men jag tänker låta det ta den tiden. Att må bra i sig själv på riktigt är bland det mest värdefulla i livet. Det är en viktig nyckel till ett liv där man faktiskt kan leva helhjärtat och fullt ut. Det är att aktivt solla bort och lägga till saker i livet som man vet att man behöver. För mig är en av de viktigaste sakerna att ha människor omkring mig i livet som bekräftar mig för den jag är, och verkligen bryr sig. Anledningen till det är att man får se sig själv genom andras ögon och faktiskt ta till sig av det andra ser, för att sedan överföra dem tankarna till att bli en del av ett sätt att se sig själv på. En människas känsla av att trivas helt med sig själv grundar sig dock inte i vad andra tycker om en. Det handlar om vad jag själv har för bild av mig själv, hur JAG ser på mitt eget värde och hur JAG tycker att jag är. Men också att jag förstår hur värd jag är att må bra och ha människor i mitt liv som lyfter upp och inte ger motsatt effekt. 
 
Egentligen vet jag inte riktigt var jag vill komma med detta inlägg men jag hade ett behov av att skriva av mig mina tankar. Att trivas helt med sig själv är en process som tar tid, och framför allt är det en färskvara som hela tiden behöver underhållas. Precis som kondition. Det är de tankar och de val vi gör dagligen i som formar oss och vårt sätt att leva. Vi måste tycka om oss själva. Inte heller jämföra oss utan arbeta aktivt med och utveckla de unika individer vi är! Kramar! 
Allmänt | | Kommentera |

Om jag vill vara som någon annan kan jag aldrig tycka om mig själv.

Har du tänkt på att du inte är som någon annan människa i världen? Att du är helt unik, och vad det faktiskt innebär? Du har säkert hört flera gånger under livets gång att alla är unikt skapade och lika mycket värda. Det är sånt vi får höra sedan födseln. Ändå är det konstigt hur få det är som verkat snappa upp det. Trots att vi är medvetna om det och hört det så länge vi kan minnas, får man en känsla av att samhället säger oss det motsatta. Det blir lite dubbla budskap. Om jag är unik och att jag är bra precis som jag är, varför är det då så viktigt att se ut på ett visst sätt? Varför ska jag anstränga mig så för att passa in i en mall? Varför blir människor mobbade? Varför är den psykiska ohälsan så hög i samhället på grund av att många känner sig missnöjda med sig själva? Frågorna blir många. 
 
Att jag skriver detta är inte ett bevis på att jag kommit långt i denna insikt. Med handen på hjärtat är detta något jag brottats med under största delen av min 22(snart 23)-årga liv. Strävan efter att bli omtyckt och sedd, och innerst inne känna att man inte passar in någonstans. Jag har alltid varit rädd för att visa vem jag egentligen är. Jag har alltid burit på en fasad. Alltid velat skapa en bild av mig själv som kanske inte riktigt motsvarar den jag verkligen är. Men varför ska det vara så svårt? Jag är övertygad om att jag inte är ensam om detta. Jag tror att den största boven i dramat och ordet jag söker är: rädsla. Rädsla för att hamna utanför. Rädsla för att inte bli omtyckt. Men också en vilsenhet. Hur vet man egentligen vem man är? Samhället gör det inte lättare för oss. Det gör oss snarare ännu mer osäkra och vilsna. Om allt runt omkring pekar åt ett håll, hur ska man då kunna gå åt ett annat? 
 
Hur lång tid ska det ta innan vi kommer ut ur våra skal? Jag tror att en viktig fråga att ställa sig är hur bra man mår av att bara följa strömmen. Om du trivs med samhällets ideal och normer som drivkraft, fine. Men jag tror att vi är många som helst av allt skulle vilja komma ut ur bubblan. Jag tror att många är som blommor som väntar på att verkligen få blomma ut på riktigt. Jag är en av dem och mina blad börjar sakta men säkert att blomstra. Men det går långsamt och det är en process. För de flesta är det nog inget som händer över en natt. Det största problemet om man levt som en fisk i strömmen är förmodligen att man inte vet vem man är. Om man jagat efter att bli omtyckt och försökt leva upp till andras förväntningar, är risken stor att man tappat bort sig själv. Men om man skrapar lite på ytan så finns ju svaret där. För många har det kanske legat undangömt i rädsla för vad människor ska tycka om en, eller att det inte ska stämma överens med bilden man väldigt gärna vill ha av sig själv. Till sist, de kanske viktigaste frågorna av dem alla: Hur lycklig gör det dig att sträva efter att vara som alla andra? Älskar du verkligen dig själv? Jag har svårt att tro att man tycker om sig själv på riktigt om man önskar att man såg ut som någon annan, eller var som någon annan. Då har du förmodligen inte upptäckt allt det vackra och unika just du har. 
 
Jag kan inte låta bli att tänka på hur fantastisk världen hade varit om alla människor förstod allt fint och unikt som finns inom dem. Det är just dina speciella egenskaper, ditt sätt att vara och ditt unika utseende som gör dig till du. Göm det inte. Visa världen. Vi behöver fler som vågar vara annorlunda. Jag har märkt hur jag dras och fascineras av människor som inte följer strömmen. Det finns något otroligt spännande och intressant där. Kansk för att det gör mig lycklig att se att det finns människor som inte är som alla andra. Det ger mig hopp eftersom jag innerst inne alltid sett mig själv som annorlunda. Men tänk om det egentligen inte finns något som är annorlunda. Det kanske bara finns normer, som är skapta av oss människor. Tänk att vi alla är en del av det. Att vi kan vara med och skapa acceptans för allas olikheter, genom att visa våra egna egenheter för människor runt omkring oss. 
Allmänt | | Kommentera |
Upp