Artikel om missbruk och brist på kärlek

Jag hittade en väldigt intressant artikel som handlar om vad som är den egentliga orsaken till alla former av missbruk. Jag tror det finns en poäng i detta. Jag har själv under flera år brottats med understimulans, självhat och känslor av ensamhet, vilket har lett till ett helt vrickat och ohälsosamt förhållande till mat. Och inte minst ett enormt bekräftelsebehov.
Det är så tydligt att alla männikor bär på ett tomrum som måste fyllas med något. Och detta något kan ju vara precis vad som helst. Bekräftelse, pengar, missbruk av olika slag. Allt möjligt! Vi behöver något större: Gränslös och villkorslös kärlek! Läs artikeln och ta till dig det, oavsett om du så har ett missbruk av något eller inte. Om du helt enkelt känner att något binder dig, kan denna ge dig en större förståelse. Artikeln!

Media | | Kommentera |

Vad är det vi värdesätter?

Vi lever i ett samhälle där antalet instagramföljare värderas högre än verkliga och äkta relationer. Utåt sett kanske allt verkar vara bra, men frågan är hur väl det egentligen stämmer alla gånger. Kan det kanske vara så att sociala medier i mångt och mycket bara är ett sätt att fylla det där tomrummet på insidan? Att det är ett perfekt ställe att hålla upp en fasad och en möjlighet att få vara "någon"? 
Jag tror egentligen inte att detta handlar om instagram eller sociala medier. Jag tror snarare det handlar om att vi fokuserar mer på vad människor tycker om oss, vad som anses vara status och hippt i andras ögon, än vad vi själva egentligen längtar efter. Villkorslös och äkta kärlek. En längtan efter att bli sedda och bekräftade för de vi är och inte för vilka resor vi varit på, vad vi gjort i helgen, hur vi ser ut eller hur vi bor. 
 
Jag börjar nästan tro att vi lever i ett samhälle som präglas av tankesättet att "det som inte människor har sett, har inte heller hänt". Ett samhälle där vår identitet grundar sig på det andra bekräftar som ballt och som "något". Allt mer känns det som att värde och fokus ligger på allt vi kan se med våra ögon. Det yttre. Vi värdesätter utseende högre än personlighet. Vi väljer ett högstatusyrke framför det vi kanske skulle trivas med allra bäst. Vi riktar fokus mot att kunna berätta hur många vänner vi har framför att vårda, älska och fördjupa de vänskapsrelationer som redan finns omkring oss. Vi väljer bort de vi verkligen är för att istället kunna bli bekräftade som "någon" av vår omgivning. Vart är vi påväg? Är vi påväg att förlora oss själva? 
 
Det gör mig både bekymrad och upprörd. Jag menar inte att jag själv är helt och fullt fri från allt detta men jag har upptäckt att det i många fall är så här vårt samhälle ser ut. Människor kämpar förgäves för att platsa in i en mall och att bli omtyckta och sedda. Gör vi oss själva en tjänst eller snarare tomrummet större? Jag tror att detta bara är något varje person själv kan upptäcka. Något jag iallafall vet, är att jag själv inte vill vara en del av det. Min process har varit väldigt lång men jag har insett att jag inte tänker låta förväntningar, krav och normer påverka mitt liv i den mån att jag tillslut förlorar mig själv.
 
 
Ta hand om er. Kärlek! 
 
 
Läsvärt | | Kommentera |

Kvällsreflektion

Jag borde verkligen sova men fick en sådan lust att skriva av mig lite först. Efter att jag läst lite i min Bibel så slogs jag av tanken om vem jag hade varit om jag inte valt att leva mitt liv tillsammans med Gud. Det är ju nästan omöjligt att svara på men jag är säker på att jag varit en helt annan person. Och den andra tanken som slog mig var hur häftigt det är med Guds process i våra liv. Jag kan tydligt se hur Gud ständigt verkar i mig och hur min relation med Gud blivit djupare och djupare i takt med att jag låtit honom ta kommandot i mitt liv. Det är slående hur häftigt livet med honom kan vara! Tänk att Gud verkligen är en relation och inte religion, och vilken enorm skillnad det ligger i det. Jag märker hur Gud drar i mig och visar vilka val som är till för mitt och min relation till Guds bästa. Hans planer är större än vi kan tänka oss, om vi bara låter oss lita på att Gud har den bästa kollen! För min del har det inte alltid varit så att jag förlitat mig helt på honom, utan jag har många gånger gått min egen väg. När jag ser tillbaka så är det just de,mina egna val som inte varit enligt Guds plan som dragit mig ner på botten och fått mig att må dåligt och levt i bundenhet som osäkerhet, självhat och bitterhet. Gud vill ju att vi ska leva i frihet! Det har också varit en process för mig att komma till insikt om detta. Jag har haft en ganska snedvriden bild av det kristna livet, vilket säkerligen många har, men när man låter den helige ande få göra vad han vill så blir livet väldigt mycket mer spännande, innehållsrikt och meningsfullt. Det var vad jag ville ha sagt för denna gången! Relationen och livet med Gud är helt klart en process där vi får lära känna honom och oss själva bättre och bättre. Det finns inget bättre. Godnatt vänner! 
Allmänt | | Kommentera |
Upp