Vad är det vi värdesätter?

Vi lever i ett samhälle där antalet instagramföljare värderas högre än verkliga och äkta relationer. Utåt sett kanske allt verkar vara bra, men frågan är hur väl det egentligen stämmer alla gånger. Kan det kanske vara så att sociala medier i mångt och mycket bara är ett sätt att fylla det där tomrummet på insidan? Att det är ett perfekt ställe att hålla upp en fasad och en möjlighet att få vara "någon"? 
Jag tror egentligen inte att detta handlar om instagram eller sociala medier. Jag tror snarare det handlar om att vi fokuserar mer på vad människor tycker om oss, vad som anses vara status och hippt i andras ögon, än vad vi själva egentligen längtar efter. Villkorslös och äkta kärlek. En längtan efter att bli sedda och bekräftade för de vi är och inte för vilka resor vi varit på, vad vi gjort i helgen, hur vi ser ut eller hur vi bor. 
 
Jag börjar nästan tro att vi lever i ett samhälle som präglas av tankesättet att "det som inte människor har sett, har inte heller hänt". Ett samhälle där vår identitet grundar sig på det andra bekräftar som ballt och som "något". Allt mer känns det som att värde och fokus ligger på allt vi kan se med våra ögon. Det yttre. Vi värdesätter utseende högre än personlighet. Vi väljer ett högstatusyrke framför det vi kanske skulle trivas med allra bäst. Vi riktar fokus mot att kunna berätta hur många vänner vi har framför att vårda, älska och fördjupa de vänskapsrelationer som redan finns omkring oss. Vi väljer bort de vi verkligen är för att istället kunna bli bekräftade som "någon" av vår omgivning. Vart är vi påväg? Är vi påväg att förlora oss själva? 
 
Det gör mig både bekymrad och upprörd. Jag menar inte att jag själv är helt och fullt fri från allt detta men jag har upptäckt att det i många fall är så här vårt samhälle ser ut. Människor kämpar förgäves för att platsa in i en mall och att bli omtyckta och sedda. Gör vi oss själva en tjänst eller snarare tomrummet större? Jag tror att detta bara är något varje person själv kan upptäcka. Något jag iallafall vet, är att jag själv inte vill vara en del av det. Min process har varit väldigt lång men jag har insett att jag inte tänker låta förväntningar, krav och normer påverka mitt liv i den mån att jag tillslut förlorar mig själv.
 
 
Ta hand om er. Kärlek! 
 
 
Läsvärt | |
Upp